Att stå och vänta på grön gubbe känns inte längre stressande. Att bara hinna virka ett varv på den röda bollen inte längre frustrerande.
Lilla kotten har förändrat allt för nu kan jag lugnt inte göra någonting.
Kreativiteten ramlar över mig och när det finns lite håltid över då tar jag mig tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar